I'll be fine, just not today!
Jag försöker hålla mig positiv och inte känna att diagnosen är en dödsdom, men samtidigt är det fruktanvärt svårt.. Hitils har det gått väldigt bra, men när jag lägger mig ner i sängen och ska försöka sova och låter tankarna fara iväg så känner jag mig liten som ett barn och rädd, livrädd rent ut sagt..
Just nu känner jag att jag inte alls har lust att vara positivt och känna att jag måste tänka positivt, jag vill bara gråta och vara arg över att jag har en psykisk sjukdom..
Ikväll tänker jag gråta ordentligt, vara arg och sedan återgår jag till att vara positiv i morgon igen..
Jag kan inte ens förklara alla känslor jag känner just nu, det är en blandning mellan hat, ilska, ledsenhet, ensamhet och tusen andra olika känslor samtidigt..
Just nu känner jag att jag inte alls har lust att vara positivt och känna att jag måste tänka positivt, jag vill bara gråta och vara arg över att jag har en psykisk sjukdom..
Ikväll tänker jag gråta ordentligt, vara arg och sedan återgår jag till att vara positiv i morgon igen..
Jag kan inte ens förklara alla känslor jag känner just nu, det är en blandning mellan hat, ilska, ledsenhet, ensamhet och tusen andra olika känslor samtidigt..
