Hösten 2012
Mina grannar ovanför har fest och det luktar fylla och alkohol i hela trapphuset även in i min lägehet och lukten får mig att vilja kräkas.. Dessutom ger detta mig väldigt jobbiga flashbacks från förra hösten..
Jag har tidigare skrivit om den hösten som att det mesta är en dimma, men jag har minnsbilder från att jag vaknar på badrumsgolvet men tomma medicinkartor bredvid mig, ibland försökte jag spy upp tabletterna, ibland låg jag bara på golvet och grät hysteriskt. Jag kan även minnas att ångesten ofta var så kraftig att jag inte orkade hantera den, vilket gjorde att jag drack ännu mer i hopp om att få den försvinna, men det blev ofta tvärtom i stället.. Det blev mycket värre..
Jag levde som att det inte fanns en morgondag, som att jag aldrig skulle behöva vakna upp med ännu värre ångest och bakis och ta itu med konsekvenserna över vad jag har gjort dagen innan.. Jag kraschade varje söndag och varje fredag var jag på topp igen för att fortsätta festa hela helgen.. Så levde jag nog i över två månader, jag skulle förstöra för mig själv, satte krokben trots att jag visste konsekvenserna men jag orkade inte hantera det, hantera livet eller något.. Jag ville bara bli full och känna mig som alla andra, full och jävligt glad.. Det hände faktiskt att jag var glad också, men på slutet var det väldigt dåligt med det också.. Jag var bara full, jävligt full.
För lite över ett år sedan bestämde jag mig för att det måste vara nog, att jag inte kan dricka varje helg utan att det ger väldiga konsekvenser så jag har knappt druckit sedan dess heller, endast cirka 8 gånger..
Jag har tidigare skrivit om den hösten som att det mesta är en dimma, men jag har minnsbilder från att jag vaknar på badrumsgolvet men tomma medicinkartor bredvid mig, ibland försökte jag spy upp tabletterna, ibland låg jag bara på golvet och grät hysteriskt. Jag kan även minnas att ångesten ofta var så kraftig att jag inte orkade hantera den, vilket gjorde att jag drack ännu mer i hopp om att få den försvinna, men det blev ofta tvärtom i stället.. Det blev mycket värre..
Jag levde som att det inte fanns en morgondag, som att jag aldrig skulle behöva vakna upp med ännu värre ångest och bakis och ta itu med konsekvenserna över vad jag har gjort dagen innan.. Jag kraschade varje söndag och varje fredag var jag på topp igen för att fortsätta festa hela helgen.. Så levde jag nog i över två månader, jag skulle förstöra för mig själv, satte krokben trots att jag visste konsekvenserna men jag orkade inte hantera det, hantera livet eller något.. Jag ville bara bli full och känna mig som alla andra, full och jävligt glad.. Det hände faktiskt att jag var glad också, men på slutet var det väldigt dåligt med det också.. Jag var bara full, jävligt full.
För lite över ett år sedan bestämde jag mig för att det måste vara nog, att jag inte kan dricka varje helg utan att det ger väldiga konsekvenser så jag har knappt druckit sedan dess heller, endast cirka 8 gånger..
