Det är sjukdomens fel.
Det har varit ett par väldigt jobbiga dagar, dom kommer nog att fortsätta ett tag till så det är lika bra jag försöker vänja mig lite.. Just nu känner jag mig så förvirrad, jag vet varken ut eller in.. vet inte längre vad jag vill, eller inte vill. vet inte ens om jag vill gå klart uska-utbildningen..
Jag vet ingenting.
Fast samtidigt vet jag att det är den depressiva delen av sjukdomen som pratar, det är inte jag som pratar, det är inte mina egna tankar som spökar, det är sjukdomens.. Det är sjukdomens sjuka tankar som tar över mig, det är sjukdomens förvirring som har tagit över mig.. Det är sjukdomens negativa energi som har tagit ett hårt grepp om mig, det är sjukdomens tårar jag fäller, det är sjukdomens ångest jag har, det är sjukdomens jävla fel..
Allt är den förbannade jävla bipolära sjukdomens fel..
Jag vet ingenting.
Fast samtidigt vet jag att det är den depressiva delen av sjukdomen som pratar, det är inte jag som pratar, det är inte mina egna tankar som spökar, det är sjukdomens.. Det är sjukdomens sjuka tankar som tar över mig, det är sjukdomens förvirring som har tagit över mig.. Det är sjukdomens negativa energi som har tagit ett hårt grepp om mig, det är sjukdomens tårar jag fäller, det är sjukdomens ångest jag har, det är sjukdomens jävla fel..
Allt är den förbannade jävla bipolära sjukdomens fel..